Då ska jag då alltså börja om igen. Efter att ha förlorat den flickvän som jag sent om sider insåg att jag ville leva med, men tack vare min obeslutsamhet lyckades tappa bort, så ska man då försöka en gång till? För det är ju som så, man är inte riktigt gjord för att leva helt ensam. Det är ju trevligt att vakna på morgonen intill någon som bryr sig om en och få höra frågan ”-sovit gott?”, eller vända sig om i sängen och ge en trevlig morgonpuss (med morgonandedräkt!) eller något ännu bättre! Att kunna ha någon att komma hem till, eller som kommer hem till ensjälv, eller ens gemensamma boende och få/ställa frågan ”-haft en bra dag?”. Någon att dela vardagliga bekymmer och glädjeämnen med. Jag tror inte heller att det är bra att vara ensam/singel för länge. Man hinner ju lägga sig till med så många olika olater och ovanor. Man blir van vid att göra saker på ”sitt” sätt. Allt det är ju små ting som kan orsaka friktion när man väl finner någon ny att dela tillvaron med. Så efter sju år som ”singel” så har jag väl mycket i min personlighet som ska ”slipas av” och få lite rundade kanter på så att inte den andre personen helt går och slår sönder knäna på mitt personlighetskaffebord. Hur ska man i hela världen då gå till väga? Att hitta nån? Ständig fråga som säkert ha skrivits tusentals spaltmeter om. Klokare människor än jag har väl funderat på det ända sedan vi klev upp ur gyttjepölen och började använda våra lungor till luft istället för saltvatten. Så jag lämnar det därhän helt och hållet. Jag vet ju om att man bara plötsligt en dag ”ramlar över någon” hipp som happ. Men man kan kanske iallafall se till att MÖJLIGHETEN att ramla över någon blir lite större. Vad sägs om att raka sig på mornarna, vara lite social, gå ut och träffa folk? I mitt yrke möter jag ju tusentals personer hela tiden men det är svårt att få någon riktig kontakt på några sekunder som mötet över kassadisken tar. Men ibland glimmar man ju till och får ihop nån liten trevlig flirt som resulterar i ett telefonummer..ett namn..en hint om att ”jodu, ta du kontakt killen så ska jag prata med dig och se om du är nått att ha”. Sådana tillfällen är extra kul. Då som man känner sig lite uppskattad för den man är. I mitt fal är det ju lite extra svårt eftersom de alla ser en enda stor kroppshydda som klumpigt vaggar fram och tillbaka bakom försäljningsdisken. Men en del, ett väldigt litet fåtal, har på något sätt en hjärna som är ”i våg” med min egen. Samma frekvens. Samma inställning på apparaten. Lyssnar på samma konstiga program. Är det det som kallas för att ”klicka” med någon kanske? Jag uppfattar det så iallafall. Sista ”klicken” skedde för ett litet kort tag sedan. Men jag har fått sätta in mitt mentala veto gentemot det. Hon är 20. Nej, jag sätter väl inte åldern i vägen som ett hinder, herregud! Har haft långvarit förhållande med kvinna som var mycket äldre än migsjälv. Men..20..? Det är så mycket som inte stämmer tack vare ålderskillnaden. Min egen erfarenhet är ju så mycket större av livet, och något mer gemensamt måste ju finnas? Att hon har en tight liten underbar rumpa att smeka på gör inte min hjärna mätt och belåten på det jag söker. Skulle dessutom känna mig som en ”pappa” hela tiden. Snacka om att jag skulle få äta upp det här med 40-årskris ifrån alla runtomkring? Oviktigt? Ja, men inte irrelevant iallafall på något vis. Jag känner ju själv att det inte skulle fungera. Behöver mer substans. Mer livserfarenhet. Kanske rentav mer intellektallitet som stimulerar mig? Det är med min hjärna som jag behöver finna en matchande partner till. Inte könsdriften (påfallande stor trots åldern!)! Men tillbaka till ålder. Vad ska ”hon” ha för ålder? Ja, det hängde väl då ihop med det här med hur intellektuell hon är. Med intellektuell menar jag inte ett högt IQ. Hellre EQ. Det är mer spännande? Men lite småsmart, tänkande, funderande och ifrågasättande människa. Någon som inte alltid tar allting för givet. En kreativ hjärna tack som gärna tänker lite på människor omkring sig och livet i stort. Någon som man kan bolla idéer med och få lite feedback. Kanske festat av sig tillräckligt? Jag är ju ingen större partymänniska måste ju erkännas. Min sociala kompetens är ju lite si och så emellanåt. Så vi knyter åldern till hur mycket livserfarenhet och mognad hon har... Vart hamnar vi då? 25? Nånting sånt kanske. Övre gräns? Ja, det tänker jag nog allt sätta en på 40-42 nånting. Det var ju det här med Barn. Jag vill ju gärna få till ett barn. Och klockan tickar. Obönhörligen. Hela tiden. * tack tack tick tock tack tack tick tock * Utseende? Jatack, det får hon väl gärna ha! Men hur det är mig inte så viktigt. Det är sällan/aldrig jag fastnar för en riktigt vacker (i modell-catwalk-meningen av ordet) person. Blick. Ögon. Det är viktigt! Enormt viktigt. Det ska visa att det finns någonting bakom som är lite levande och att ljuset är tänt. Så.. lång..kort..tjock..rund..smal..mager..liten..stor..rödhårig..brunett.. * likgilltigt * Personlighet ? Kan man välja sånt som det är någon slags julklappslista man skriver? Skulle väl inte tro det. Den man faller för har väl en personlighet man tycker om helt enkelt, så det löser väl sig per automatik skulle jag tro. Intressen? Hm.... ** lägger ner pennan och funderar lite **.. Det är ju härligt med människor som har ett eget jag. Egna intressen, egen nyfikenhet och en vilja att ta sig framåt. Vill väldigt gärna inte ha en person som helt ska gå upp i min egen personlighet och bli ”ett och samma”. Jag har ju mina intressen, mina saker som jag vill lära mig mer om och massor av saker inom mig som jag fortfarande vill utveckla. Så jag hoppas hon kommer vara likadan. Klänga på varandra 24/7 skulle driva mig till vansinne. Man kan dela mycket i ett förhållande, men inte allt. För det tror jag inte heller är riktigt nyttigt utan kanske rentav lite själsdödande? Vad skulle hända om ditt eget JAG bara försvinner och ersätts med en mix av dig och någon annan? Avstånd ? Visst spelar det roll. När jag var yngre tyckte jag inte det var så viktigt, men numera får jag väl säga att jag inte riktigt skulle vilja ha någonslags distansförhållande mer än inledningsvis. Antigen lyfter jag på rumpan och flyttar ifrån Svenljunga eller så flyttar hon hit. Eller kanske det mest aktuella, att man flyttar någonstans tillsammans där man skapar något nytt ihop med den andre människan. Yrke? Nä, sånt kan man väl inte lägga med på listan över kriterier? Skulle det spelar någon roll? Ja.. Kanske.. Om hon vore Prostituerad eller höll på med människohandel eller narkotika. Då får jag nog sätta stopp för det hela. Men gillar kreativa människor som utrycker sig . Skrift. Form. Färg. I Trädgården. Med djur. Handfasta personer som likagärna kan greppa en spade som att få till nån slags liten dikt. Bondmora eller Artist. Sångare eller Grävmaskinist. Lika lika. Så jag tar och stryker den här punkten ifrån listan. Låtsas som om ni aldrig läst det! Sen har vi det här knepiga med hur JAG är funtat i mitt huvud. Och det är väl ett inlägg för sig om man skulle vara krass. Men orkar bara inte ta ur min hjärna, visa upp den och låta er/mig skärskåda den just nu. Dessutom finns det så mycket personligt där som inte alla ska läsa, allra minst jagsjälv (!!!) så jag låter det vara tills vidare. Behöver nog bli Liiiiite modigare med hur jag funkar innan jag vågar er ta del av det. Det gömmer sig mycket roliga ting därinne i hjärnans alla vindlingar. Inte minst vad jag skulle behöva finna hos partnern när det gäller sex! (( Medveten Cliffhanger för att få framtida läsare!!!)). Så med denna lilla listan mentalt sammanställd i hjärnan får jag väl ge mig ut på nån slags ”jakt” då? Ska man börja med en liten SIFO undersökning? Låta något företag ringa upp, ställa 100 frågor och sedan sammanställa enkäten för att hitta rätta partnern? Det verkar ju vara lite populärt med sånt på dejtingsidorna iallafall. Så.... - Hej Nummer Ett, vad heter du och var kommer du ifrån??? //Uffen
Mitt lilla palats av ettor och nollor. Ett utlopp för allt och inget, va månde nu min hjärna komma på. Mycket handlar om Mat, speciellt då LCHF eller Low Carb i allmänhet.
*fnissar lite*
SvaraRaderaGood luck with that! ;)
Och jag ska hålla mig lååångt borta för är det något jag är urusel på så är det att leka Amor och försöka para ihop folk. Fråga Gro. Hon skriver under på det. hahaha Fast jag tycker ju det är så roligt. *erkänner* :)
pöss på dej
Haha.. Okej, jag ska INTE ta råd ifrån dig då Zuki även om du ger dem? Fint, ska lägga det på minnet! ;)
SvaraRaderaHahaha! Så illa va det ju inte Jonna! Hade ju faktiskt ganska kul med dina upphittade potensiella partners! Det va væl hellre avslutet med dem som inte va så lyckat... Så fortsætt leka Amor du Jonna! Du kanske hittar rætt till slut... ;o)
SvaraRaderaLycka till med søkandet Uffen! Det finns ju många fina rosor dær ute, men se upp før tørnarna... ;o)