Inte i den ”flummiga” meningen med närmaste sektliknande sammanhållning inom gruppen. Utan mer praktiskt än så. En gemensam social grupp människor som har vissa tankar gemensamt och som söker någonting annat än den par-tvåsamhet-lilla-separata-enheten som finns idag och som är ”normen” för hur saker och ting ”ska vara”.
Låt mig förklara lite med några snabbt uppskissade punkter.
Sociala enheten.
Sociala enheten.
Människan är ju inte direkt skapt för att klara sig själv. Vi vet ju att vi tidigare alltid levt i större social grupp än vad vi gör idag. Idag ser det ut som så att vi lever 2 och 2 och de personerna ska själva klara av allting som dyker upp i en normal vardag. Barn. Trädgård. Boende. Ekonomin. Fritiden. Självförverkligandet. Arbete & Karriär. Vilka möjligheter skulle inte öppna upp sig om man var 8-10 personer inom samma ”familjecirkel”? När någon behöver satsa tid på sin fritid kan andra hjälpa till med barnen. En annan person har en dålig dag och kan inom gruppen hitta en närstående person, men utomstående i förhållandet, att tala med och ha som bollplank. Några vill jobba extra mycket under en period och kan då göra så med gott samvete då dem vet att avlastningen till sin partner finns inom gruppen.
Ekonomi.
Jag ser i mina tankar en gruppekonomi där grundläggande kostnader delas på flera och minimerar den enskildes egna utgifter. Som tex. V/A – avgifter , räntekostnader, driftskostnader, underhåll och matkonto. För dem som har det intresset och bor på det sättet så det medges, kan egenodlat, småskalig djurhållning osv. Också bidra till att hålla kostnaderna ännu mer nere?
Det är inte den egna pengahögen jag därigenom vill ska växa utan att man ska kunna minimera förvärvsarbetandet och frigöra mer tid. För i mina tankar är tiden det som är mest värd!
Skulle inte du trivas med att dra ner ditt arbete till Halvtid och ändå behålla samma levnadsstandard som du har just nu?
Det är inte den egna pengahögen jag därigenom vill ska växa utan att man ska kunna minimera förvärvsarbetandet och frigöra mer tid. För i mina tankar är tiden det som är mest värd!
Skulle inte du trivas med att dra ner ditt arbete till Halvtid och ändå behålla samma levnadsstandard som du har just nu?
Vad som jag känner kan bli negativt?
Det skulle isåfall vara den risken att gruppen sluter sig på något sätt och blir mer ”sektliknande”. Drar sig undan emot utomstående och får en ”vi mot dom” mentalitet.
Att gruppbesluten hela tiden får någon att vika sin egen vilja och att det efter ett tag blir så att så många har fått ”avstå” från något för gruppens skull så att ”alla” irriterar sig på någon enstaka/enskild detalj så att dynamiken blir dålig.
Bara för att förtydliga lite.
- Det är inte nån slags ”öppet förhållande, alla ligger med alla” kollektiv vi pratar om här.
Inser att flera säkert tänker i de banorna när dom hör ordet kollektiv och minns den fria stil som fanns under sjuttiotalet och som återspeglas i en del filmer.
Inte heller något renlevnadskollektiv där alla är veganer, springer omkring med palestinasjalar och med orakade armhålor klättrar upp på barrikaderna för att slåss mot orättvisor och enbart dricker det egna källvattnet.
Ser inte det heller som om att ett ”jättelikt en-hus-boende” skulle vara det jag vill ha. Kanske hellre en större gård med flera mindre separata hus där var och en har sin egen möjlighet att dra sig undan, stänga dörren bakom sig och vara ifred. En kombination kanske?
Nu är detta bara fria tankar. Men vet att flera av dem jag känner har en del funderingar som går i samma banor. Vad vet man, en vacker dag kanske man bor med 10-15 andra personer i sin närhet. Jag skulle tycka det vore väldigt tryggt och bra.
Bara jag kan stänga dörren om mig när alla är korkade, dumma, envisa och inte fattar nånting alls!* s*
Det skulle isåfall vara den risken att gruppen sluter sig på något sätt och blir mer ”sektliknande”. Drar sig undan emot utomstående och får en ”vi mot dom” mentalitet.
Att gruppbesluten hela tiden får någon att vika sin egen vilja och att det efter ett tag blir så att så många har fått ”avstå” från något för gruppens skull så att ”alla” irriterar sig på någon enstaka/enskild detalj så att dynamiken blir dålig.
Bara för att förtydliga lite.
- Det är inte nån slags ”öppet förhållande, alla ligger med alla” kollektiv vi pratar om här.
Inser att flera säkert tänker i de banorna när dom hör ordet kollektiv och minns den fria stil som fanns under sjuttiotalet och som återspeglas i en del filmer.
Inte heller något renlevnadskollektiv där alla är veganer, springer omkring med palestinasjalar och med orakade armhålor klättrar upp på barrikaderna för att slåss mot orättvisor och enbart dricker det egna källvattnet.
Ser inte det heller som om att ett ”jättelikt en-hus-boende” skulle vara det jag vill ha. Kanske hellre en större gård med flera mindre separata hus där var och en har sin egen möjlighet att dra sig undan, stänga dörren bakom sig och vara ifred. En kombination kanske?
Nu är detta bara fria tankar. Men vet att flera av dem jag känner har en del funderingar som går i samma banor. Vad vet man, en vacker dag kanske man bor med 10-15 andra personer i sin närhet. Jag skulle tycka det vore väldigt tryggt och bra.
Bara jag kan stänga dörren om mig när alla är korkade, dumma, envisa och inte fattar nånting alls!* s*
Å nu till nått HELT annat!
Sista par månaderna har jag haft problem med min vänsterfot, som under flera år hållt sig smärtfri men nu tycker att den är kinkig igen..... Den är helt enkelt utsliten efter alla år som överviktig. Irriterar mig enormt för vareviga dag måste jag byta skor ett par gånger om, avlasta den (lätt med min vikt?) och massera den så smärtan lindras lite. Och jobbet blir lidande. Sittandes på en hög pall säljer man sämre och stå 10 tim. På raken finns inte på kartan längre. *tjurar * Och när värktabletterna inte hjälper längre fastän man knaprar dem som de vore sega råttor i en lördagsgodispåse känner man sig lite hjälplös. Inte heller vill man ju visa hur illa det är så jag biter ihop och haltar mig fram så gott det går. Hoppas att viktnedgången ska ställa saker lite till rätta, åtm. Så att man kan fortsätta stå och promenera. Vore fasiken så deprimerande om man i min åldern måste erkänna sig slagen av sigsjälv, ge upp och sätta ner röven för alltid. Inte en chans! Blir att åka in och göra en undersökning av den igen (gjort två ggr. Förut) och se ifall dom i värsta fall får stelopera eländet.
Jag ska visst vara med i Tidningen....igen... Men denna gången i en blaska som kallas för Tomers Medlemstidning. Det är en tidning för alla som är med i ”Torg och Marknadshandlarnas Riskförbund”, en intresseorganisation för oss 2500+ knallar. Ett litet inlägg jag gjorde på en annan persons blogg om hur det kan gå till under en marknad fick deras uppmärksamhet. Så igår var det en liten kort intervju och fotografering som ska vara bakgrund till det jag skrivit.
Titta efter själva om ni vill/orkar http://livetsomknalle.wordpress.com/2011/05/04/paskmarknad-i-karlstad-gastinlagg-av-ulf-josefsson/
Det speglar lite av hur det kan vara när man är knalle....
/ U
Jag ska visst vara med i Tidningen....igen... Men denna gången i en blaska som kallas för Tomers Medlemstidning. Det är en tidning för alla som är med i ”Torg och Marknadshandlarnas Riskförbund”, en intresseorganisation för oss 2500+ knallar. Ett litet inlägg jag gjorde på en annan persons blogg om hur det kan gå till under en marknad fick deras uppmärksamhet. Så igår var det en liten kort intervju och fotografering som ska vara bakgrund till det jag skrivit.
Titta efter själva om ni vill/orkar http://livetsomknalle.wordpress.com/2011/05/04/paskmarknad-i-karlstad-gastinlagg-av-ulf-josefsson/
Det speglar lite av hur det kan vara när man är knalle....
/ U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar