Känner mig helt vilse.
Tappat känsla, riktning, mål och det viktigaste av allt, lusten & glädjen.
Det är väl inte så konstigt kanske. Det har varit en omtumlande höst och kämpig vinter på många plan. Egentligen så kan jag inte ens sammanställa allting i ett blogginlägg som ska täcka från September då jag sist skrev ända fram till nu i Februari.
Vilket pissår?
Svågerns Bror Död.
Morsan Död efter en hemsk kamp mot Cancer.
Syskonbarnens pappa Död.
Sålt föräldrahemmet (jävla rörig historia).
Flyttat ut på landet.
Lagt ner firman.
Slåss mot en Sköntaxering.
Fått Nej till GBP Operation.
Lite mycket just nu.
Och nånstans mitt i detta försvann Lusten och glädjen. Sista gnistan försvann nu när jag igår fick Nej till min GBP-operation.
Befinner mig i en Kafkaliknande ”Processen” situation där pappersvänderi, paragrafryttare och sparbeting verkar gå mig emot. Och jag känner mig verkligen vilsen och liten som människa i det gyttret av skeenden.
Karma viftar med en naken stjärt framför mig som lockande symboliserar att livet går mot något bättre och trevligare. Att det kommer lösa sig med allting, att ens demoner förlorar slaget. När man kommer inom räckhåll för stjärten och ska forma händerna runtom allt det vackra så skiter arslet ner sig över en istället.
Går och lägger sig besviken på kvällen. Vaknar med förhoppningar om en bra dag. Går och lägger sig besviken på kvällen.
Dag ut och dag in.
Vecka efter vecka.
Och allting låser sig. Är en människa som får väldigt svårt för att genomföra praktiska göromål när jag är ”låg” och ”nere”. Är som att vara en Segelbåt, med hissade segel, redo att ta sig ifrån punkt a till b som ligger utmappat och klart....men så vägrar det att blåsa!
Gnäll gnäll gnäll...
Blir irriterad över att jag är gnällig. Vilket jag blir ännu gnälligare över.
”- ryck upp dig....ta dig i kragen...det löööser sig...du fixar detta...på't igen bara...”
Hejjarop och uppmuntrande ord faller över en men jag hör dem på avstånd men kan inte ta in dem.
Jag har fått en kompass som visar riktning. Men har ingen karta?
Tappat känsla, riktning, mål och det viktigaste av allt, lusten & glädjen.
Det är väl inte så konstigt kanske. Det har varit en omtumlande höst och kämpig vinter på många plan. Egentligen så kan jag inte ens sammanställa allting i ett blogginlägg som ska täcka från September då jag sist skrev ända fram till nu i Februari.
Vilket pissår?
Svågerns Bror Död.
Morsan Död efter en hemsk kamp mot Cancer.
Syskonbarnens pappa Död.
Sålt föräldrahemmet (jävla rörig historia).
Flyttat ut på landet.
Lagt ner firman.
Slåss mot en Sköntaxering.
Fått Nej till GBP Operation.
Lite mycket just nu.
Och nånstans mitt i detta försvann Lusten och glädjen. Sista gnistan försvann nu när jag igår fick Nej till min GBP-operation.
Befinner mig i en Kafkaliknande ”Processen” situation där pappersvänderi, paragrafryttare och sparbeting verkar gå mig emot. Och jag känner mig verkligen vilsen och liten som människa i det gyttret av skeenden.
Karma viftar med en naken stjärt framför mig som lockande symboliserar att livet går mot något bättre och trevligare. Att det kommer lösa sig med allting, att ens demoner förlorar slaget. När man kommer inom räckhåll för stjärten och ska forma händerna runtom allt det vackra så skiter arslet ner sig över en istället.
Går och lägger sig besviken på kvällen. Vaknar med förhoppningar om en bra dag. Går och lägger sig besviken på kvällen.
Dag ut och dag in.
Vecka efter vecka.
Och allting låser sig. Är en människa som får väldigt svårt för att genomföra praktiska göromål när jag är ”låg” och ”nere”. Är som att vara en Segelbåt, med hissade segel, redo att ta sig ifrån punkt a till b som ligger utmappat och klart....men så vägrar det att blåsa!
Gnäll gnäll gnäll...
Blir irriterad över att jag är gnällig. Vilket jag blir ännu gnälligare över.
”- ryck upp dig....ta dig i kragen...det löööser sig...du fixar detta...på't igen bara...”
Hejjarop och uppmuntrande ord faller över en men jag hör dem på avstånd men kan inte ta in dem.
Jag har fått en kompass som visar riktning. Men har ingen karta?
