Bloggarkiv

måndag 18 juli 2011

Dags att vända blad.

Alla runtom mig vet att jag jobbar som knalle. Jag kuskar alltså land och rike runt under veckorna och säljer allt från godis till raggarprylar till leksaker, allt beroende på säsong och vad jag har tillfälle att få tag på som kan vara lukrativt. Under 7-8 års tid har jag besökt platser ifrån Trelleborg i sydligaste Skåne upp till Åsele i Norrland. Har hela tiden älskat att ränna runt och träffa nytt folk. Det är ett jättesocialt arbete med kundkontakt hela tiden och passat mig som handen i handsken! Dessutom har man förtjänat ett bra leverne vilket inte varit fy skam. Men precis allting här i livet har flera sidor med både för och nackdelar. Och det börjar väl komma ikapp mig med nackdelarna. En arbetsvecka kan gestalta sig ungefär såhär :
Eftersom man jobbar under helgerna för det mesta så är måndag och tisdagen ens riktiga ”lediga” dagar. Det är då jag gör allting som ni andra gör på helgerna, med undantag att jag inte kan besöka någon bekant för en trevlig grillkväll eller pubrunda då alla andra vanliga människor runtomkring mig arbetar just de dagarna. På onsdagar brukar jag förbereda arbetet, det är då jag åker runt och hämtar varor, besöker leverantörer, ringer telefonsamtal, letar nya produkter, packar om i bilen så allting ligger iordning, hänger upp nya artiklar så dom blir snyggt presenterade och allt sånt som hör till. Sedan är det dags att plocka in i husvagnen, smutstvätt ut, rena kläder in, sopa golvet, byta sängkläder och lite annat smått som brukar behöva göras.

Vid femtiden på en Torsdagseftermiddag står bilen packad och klar med det varor man ska lura på..öh..vägleda någon att handla. Klappar om hunden som får vara kvar hemma hos min Mor, sätter mig i bilen och åker. Vid något tillfälle räknade jag ut att jag brukar ha i snitt 17 mil till varje marknad, enkel resa. Så vid sju, halv åtta på aftnarna försöker jag planera in så jag är framme på den ort jag ska vara. Letar upp min tilldelade försäljningsplats och sätter upp all marknadställning som behövs. Vid nio så kryper man in i husvagnen, småsurfar lite, tittar en film och dyker ner i sängen.

När marknadsdagen gryr så kliver jag upp 4-5 timmar före marknaden beräknas börja. Så kommer kunderna runt 10 kliver man upp fem. Kaffebryggaren som är min bäste vän puttrar fram den dryck som gör livet värt att leva och jag försöker få ögonlocken att stanna i öppen position. Ett normalt stånd tar mig ungefär 4 timmar att få upp (hur lät det?). Det är nästan lite terapueftiskt att få gå och lulla omkring bakom sin försäljningsplats och fixa och dona, fast de tunga lyften kunde jag ju varit förutan det ska erkännas. Värst är den sabla Gastuben med Helium till mina ballonger som väger 72 kilo. Ingen trevlig historia att släpa runt på. Sedan börjar folk trilla in lite smått. Man står och väntar på att handeln ska börja och att första kunden ska ”spräcka nollan”, dvs. göra första köpet. Man står sedan och säljer fram tills kanske...4 snåret.. Och sen ska allting packas. Av någon anledning går det alltid snabbare att få ihop sakerna än att få upp dem. För mig brukar det ta kanske 2 timmar att få ner allting. Så totalt brukar en arbetsdag bli mellan 12-14 timmar.

Därefter är det dags att köra hem, alternativt till nästa marknad och då göra om proceduren igen.

I alla år har jag tyckt att det är det absolut roligaste som finns. Men helt plötsligt upptäcker man att man inte har en enda vän kvar runtom sig. Det som finns kvar är bekanta och bekantskaper, framförallt ibland andra knallar som lever enligt samma konstiga schema. Så när det tillslut återstår bara en eller två personer i ens liv som man dagligen har kontakt med (i mitt fall konstigt nog mitt X och min Mor) så börjar man fundera på om det är ”värt det”. Jag känner att jag gärna nog skulle återuppta ett mer normalt yrke där jag hade någon ledig helg då och då så att man kunde få vara med om mer normala saker. Födelsedagsfester, partyn, folk som gifter sig, dop, fisketurer, söndagspromenader, filmkvällar med grabbarna...

Så nu är det bestämt.
Jag lämnar ”Knallekåren” framöver och blir mer eller mindre en Svensson igen. Det beror bara på när, om och hur jag lyckas hitta en vanlig sysselsättning. Ett tiotal evenemang/marknader/festivaler/bilträffar kommer jag alltid att hålla kvar vid och besöka år efter år. Det är mina små smultronställen som jag inte vill släppa! Inte av ekonomiska skäl utan mer kanske för att de är så trevliga och speciella att vara med på. Kanske hittar jag inte något vanligt arbete utan det kan likagärna bli att jag öppnar en affär eller något i den stilen. Allt hänger på hur saker och ting utvecklar sig. Är öppen för alla möjligheter. Hade gärna velat fortsätta vara ”själv” i den meningen att jag fortsätter som egenföretagare fullt ut. För det är ju som så att när man väl vant sig att bestämma helt över sigsjälv så känner jag att det är jättesvårt att återgå till att vara ”löneslav” under någon annans piska och lyda order!* ler * Men det vore kul att ordna upp sitt liv så att telefonen åter börjar ringa på fredagarna och någon bjuder in en på kaffe eller frågar om man vill hänga med ut på någonting.

Nä..dags att gå ut ur husvagnen och öppna upp Ståndet då! För jag måste säga att inget går upp mot den kick man får utav en bra försäljningsdag med glada människor, pengar i kassan, skratt och leenden, småflirtande med kvinnliga kunder, snabba (och oftast dåliga) små skämt, festlig atmosfär och känslan av folkfest som stora marknader kan ge såhär under sommaren. Det är en känsla som jag INTE vill vara utan! Så nu återstår bara frågan... - Vad ska jag bli när jag blir stor?
Vad det än blir ska det ingå ett mer normalt socialt liv!

1 kommentar:

  1. Oj?
    Har svårt att INTE se dig därute?

    Något du BORDE göra; Nätet! Du har gåvan. Jag kan ge dig info som får igång dig. Eller kolla detta:
    (INTE en affiliatelänk!) (Gick med själv idag)

    http://tinylittlebusinesses.com/

    SvaraRadera