Ledighet, Käk & Dryck och lite Dans?

När man kommer hem efter en marknadsrunda där man varit igång många veckor isträck med få korta avbrott ramlar man väldigt lätt ner i någon slags liten ”depression”. Det blir tomt, ensamt, tråkigt, trögt, omotiverat och saknaden känns fysiskt påtaglig. Det är ju när det intensiva arbetet är över som man måste spendera tid med sigsjälv och faktiskt tycka om sigsjälv. Och som uppenbart är, så har jag problem med den biten. Kroppen är uppe på högvarv, hjärnan vägrar att sluta ticka i 220 och rastlösheten i kombination med trötthet efter alltför lite sömn alltför många veckor ger ett enormt bakslag. Tar helt enkelt ett par dagar att bli någorlunda i vanlig form igen. Men sakta börjar handlingsförlamningen släppa och man börjar tänka på vanliga ting igen. Att en gräsmatta ska klippas, att staketet borde rivas, att taket på garaget läcker som ett såll. Sånt som är vardagligt helt enkelt. Rätt skönt det också när man kommer ikapp sigsjälv! Så om ett par dagar kommer det kännas HIMLA skönt att gå hemma och bara existera! Jobb blir det först om 4-5 dagar då jag ger mig ut för någon endagarsmarknad.

Gastric By Pass var det ja.... jodu...!

Eftersom min husläkare inte kommer tillbaka ifrån sin välförtjänta semester under mitten av augusti dröjer det med den remiss jag vill ha inför en gastric bypass operation. Inget är som väntans tider ska sägas men för mig är det mest förbannat jobbigt! Jag har ångest. En sabla förtärande jobbig ångest som mest innebär att jag går och oroar mig att kroppen ska hålla ihop tills det är dags för Op. Vikten tär på mig ifrån alla håll och kanter. Blodtrycket är högt, hjärtat förstorat, sockernivåerna är skyhöga, knäna och rygg värker (minst 8-9 brufen trycker jag i mig per dag) och jag förväntar mig att ramla ihop i en hög någonstans längsmed en trottoar när jag försöker mig på något så krävande som en normal jävla promenad!

Och min lösning på detta? Att själv gå ned i vikt så mkt jag kan så fort som jag kan. Hur gör jag det då? Enkelt. Återgå till gamla vanor. Sånt man vet fungerar och som jag har erfarenhet av! In med maten, rusa ut till dass och stå och hulka som en amfetaminavtändande superpundare över dass tills man fått ur sig all den skit man precis stoppade in i käften. TOTALT orimligt och destruktivt.

Magmunnen får stryk som om jag hade varit i en boxningsmatch med Mike Tyson och det enda han hade gjort är att slå bröstslag. Blod samlas med magsafter och färgar toalettskålen rosa. Bara efter ett par dagar har jag redan slått upp de gamla sår i mig som jag hade efter förra perioden med ätstörningar. Och nu är jag där igen. Bara att erkänna.

Vet om att det inför, och även efter en Operation numera ingår en hel del möten med psykologer och dietister. Förhoppningsvis kan jag då få lite ordning på mitt förhållande till mat och hur jag ser på mat i stort. Spelar ju ingen roll om jag gör en Operation om huvudet fortfarande är fel på, och det går ju knappast att skära ut ”fet-generna” ur skallen?

En mycket nära vän till mig som gjorde operation för lite över ett år sedan och nu tappat ca 100 kg berättade för mig häromdagen att han fortfarande har problem med att han ser mat som något ”dumt”. Det går inte över så lätt. Blir nog en process som varar många år innan mat återigen är något njutningsfullt och ”normalt”.

Jag ”lätt-lchf:ar” mig igenom tillvaron. Tar bort potatis, ris, pasta, bröd osv. Mer kött och fett. Men tankarna om kalorier slår sig igenom det logiska tänkandet och jag hetsäter mig igenom ett par kotletter på fem minuter och avskyr migsjälv efteråt! För mycket, för fort. Beroendepersonlighet kallas det. Och i mitt fall fick jag beroende på mat. Kunde jag inte blivit alkoholist istället? Då kan man, med tur och mycket vilja och hjälp, sluta helt. Mat kan man aldrig sluta med. Hur normaliserar du något du hela ditt liv haft ett onormalt förhållande till??

Något annat jag ser fram emot är att bli billig i drift, för fatta hur mkt pengar det går åt till mat. Mat som jag just nu ändå inte har nån glädje av utan hamnar någonstans i reningsverket! Och sprit? Flera som gjort samma Op. Berättar ibland om att dom efter 2 glas vin är ”bra på kanelen” och glada i hågen. Det ser jag ju inte som något negativt direkt utan som en trevligare biverkning! En finare flaska sponken från Bolaget räcker sen till 3-4 helgers ”småfylla”. Fast det är som sagt ganska oviktigt i det stora hela! Men kommer bli en intressant upplevelse!
Det gäller ju att ha små ljusglimtar att se fram emot! ;)

Och på tal om ljusglimtar? Framtida sådan som står på ”bucket-listan” när magen inte är lika mycket ivägen är att ta och lära sig dansa!! Jag har varit trubadur och spelat musik i gud vet hur många år och kan hålla takten igenom de flesta komplicerade melodier. Men danstakt i kroppen, det finns det nog fan inte ett enda uns av! Men skam den som ger sig, så ifrån BT och GT/Expressens bilagor finns det nu fyra olika urklipp som sitter uppklistrade i en liten anteckningsbok. Urklippen är annonser ifrån Dansskolor! Så...Salsa..bugg...foxtrott... Naa, de vet jag inte än. Kasa-runt-å-hålla-i-nån-dans? Har dom inte kurser i sånt? Ett två tre..ett två tre kläm.. nej, snurr menar jag! Vertikalt uttryck för ett horisontalt begär var det någon som sa. Kan jag relatera till! Men.. vi får väl se..

Finns det danslärare som går på Rohypnol så dom orkar med sådana som mig? Hoppas det!