Väntans tider?

Ja, inget är som väntans tider. Och väntar gör jag. På min Vikt OP.
Att jag skriver detta är helt och hållet för ”egenmotivationens skull”. Så egentligen är det inte ens ett blogginlägg avsett för någon att läsa. Helt enkelt en liten genomgång för min egen hjärna om vad som väntar i framtiden.

Nu vet jag ju att det kommer ta några månader till innan man är där, vilket inte är så lång tid. Men efter att ha tagit beslutet så känns det ju väldigt besvärande för ensjälv att behöva gå och vänta. Antagligen, med lite tur och vadjag hört ifrån min husläkare innan, kommer jag få förtur. Det får man om man har extremthögt BMI och annan ”metabolisk problematik”. Fint ord för att säga ”problem med att vara fet”. Och eftersom mitt BMI nu är uppe och snuddar på 60-65 (normalt är ca 25) så finns förhoppningarna om att kvickt få det överstökat. Med tur på så kort tid som inom ett par månader.

Men först väntar en del andra steg.

Remissen som skickas iväg ska gå till Op. Sjukhus. Eftersom man får välja enl. vårdgarantin så tänker jag välja Aleris nere i Kristianstad. Har vänner som gjort Op. Där med väldigt bra resultat. Tydligen är personalen väldigt vänligt, tillmötesgående och trygga att ha och göra med och sånt känns ju viktigt. Man ska ju ändå sövas och dom ska karva i mig. Är ju inte som att gå till tandläkaren direkt och gapa utan ”lite” värre.

Läkarbesöket.
Första besöket med Kirurgerna, anest..annesteth..anhnnesst...-dom som söver dig, dietist och psykolog kommer sedan därefter. Är då allting testas samtidigt. Hjärtat kollas, andningsvägarna och övriga ev. Saker som kan ge komplikationer.

Viktnedgång.
Visst är det ironiskt, men inför Op. Måste jag gå ner en viss mängd kilo. Detta baraför att minska mängden fett i levern. Den sitter liksom i vägen för dem att komma åt magsäcken medans de opererar och för att underlätta den laproskopiska kirurgin (titthål). Så om inte fettet minskar så behöver dom gå över till helt öppen kirurgi och då blir riskerna för komplikationer så mycket större. Dessutom ökar sjukskrivningstiden med ett par veckor. Man brukar få mellan 2-4 veckor på sig att gå ner det man behöver. Blir oftast Nutrilette / Soppdiet av något slag. Det är så kalorifattigt så att leverfettet förbränns ”direkt”.

Operation.
Dagen före är det såklart fasta som gäller, precis som vid vilken annan planerad operation.
Skrivs in på morgonen vad jag förstått , i grupp om 3-4 andra personer som ska göra samma Op (det går på löpande band). Man får ett ”nummer” i den ordning man ska in. Sedan en dusch/tvätt i 40% sprit (det ser jag fram emot!! (Hmm..undrar om det svider om man får det på ollonet..hehe)). Ner på en brits, ett par lugnande tabletter och sen far man iväg in till Op sal, får på sig masken, spruta i armen och natti natti... Op. Tar mellan 45 min och 1-5 timmar beroende på hur bökigt det är. Man binds fast (trevligt!) och ”ställs”sedan upp i stående position. Det gör att alla organen ramlar på plats där dom ska vara och läkarna får lättare att operera. Magsäcken kapas väck och kvar blir en ficka på 30ml. Tunntarmen förbikopplas med X antal meter (beroende på hur mkt man ska ned i vikt)och sätts fast vid den nya magsäcksfickan. Risken för en jättefis när man vaknar är stor eftersom de blåser in luft för att se att de nya skarvarna håller tätt!
Sedan uppvak, en örfil o sen direkt upp och pinka för att få igång allting igen. Redan då får man dricka första Dl. Vatten så att vätskeupptagningen inte blir för dålig.

Fungerar det så får man åka hem redan dagen efter i de allra flesta fall. Snabba ryck.

Nackdelarna?
Tja, man kan dö av det? Risken är 0.4%.
Risken att dö i trafikolycka? 0,1%
Risken var förut nere i 0.2% men ju ”sjukare” patienter man opererar (Ålder, Hjärtsjuka osv) så har riskerna ökat något.
Men ni ser vilka ”småsiffror” man rör sig med.
Risken att jag dör av fetma?
Ja, på ett eller annat sätt 100%.
En Op. Ger i snitt 12 år längre levnadstid jämfört med dem som inte genomgår Op. Och på 12 år hinner jag ställa till mycket oreda! ;)

Andra nackdelar är väl saker som att man kan bli känslig mot vissa livsmedel. Kompisen fick glutenintolerans och om han äter något för fort eller för fett eller med för mycket socker i får han en ”Dumpning”. Det betyder att kroppen inte kan processa maten och ger en motreaktion. Blodsockersvallning, svettningar, magknip och kanske att man kräks brukar vara det som händer.
Några mån. Efter Op. Fick han även tarmvred. Men om det hade med Op. Att göra eller bara något som ”hände” vet jag inte. Lagom tills han kom in på lasarettet så ”löste” tarmvredet upp sigsjälvt. Och det är enda problemen han har haft. Han var igång och jobbade dagen efter Op. Och har kört på som vanligt med sitt liv. De riktiga problemen har väl mer varit att lära om ögonen att acceptera storleken på portionen mat som ligger på tallriken.
Hur mycket han gått ned? Lite över 100 kilo på ungefär 12 månader. Och det tickar ff. sakta nedåt. Sedan när kroppen ”svultit” klart kommer en period med viktuppgång på 2-5 kg per år under något års tid. Är då kroppen finner jämnvikten och balansen.
Någon gång under den perioden lär jag få operera bort en del lös hud som man inte längre fyller ut.

Kanske kunde man göra nått coolt med huden? Garva det till läder och använda som duk till en liten målning? Hade inte det varit superhäftigt?!
- Vem av er är bra på att teckna??? * S *

Fullt medveten om att en GBP Operation inte är någon magisk lösning på alla problem. Men en fruktansvärt bra hjälp på vägen till ett hälsosammare liv. Ett liv! Det ser jag fram emot att få. Slippa vara inlåst i ett fetmafängelse som är min egen kropp. En kropp jag måste släpa omkring på jämt och ständigt. Dubbelt så tung som Eran. Allting är dubbelt så jobbigt, dubbelt så krävande och dubbelt så TRÅKIGT. Inte mycket glädje finns i vardagen när allt är så...påfrestande..
Minns när jag var smal förra omgången (även om jag verkligen inte var "frisk"). En sådan sak som att kunna parkera bilen på en parkeringsplats, smita ut genom dörren trots att bilen intill ställt sig skitnära... Sånt..var otroligt tillfredställande.
Vill dit igen.