He´s back....*eller annan fånig "comeback" replik av valfritt slag?*

Ja, man får ju inte vara sämre än att man kan ångra sig eller hur?
Så, - hej igen!

Insåg efter en lång funderare att det inte gick att hålla emot lusten och bygga meningar med alla härliga ord som finns, så jag har tänkt återuppta det här med bloggandet. Att jag, feltänkt, fick för mig att jag inte ville blogga tidigare berodde på att jag tyckte jag gav iväg alldeles för mycket av migsjälv offentligt.

Men efter att ha tänkt vidare lite till så insåg jag att det faktiskt kvittar?

Kan jag inte stå för vad jag tänker, tycker, känner, funderar över? Isåfall är det ju inte mycket till att hurra över! Det var ju själva meningen med den här sidan till att börja med. Att kunna vända och vrida på mina egna tankar och så sakteliga börja beta av den lilla ”bucket list” om 100-saker-att-göra-innan-man-checkar-ut.

Och som klok person tyckte. - Man kan bara låta bli att skriva om man inte känner för det.
Så sant, så sant. *nickar medhållande*

Så nu är jag här igen då.
Tomt papper framför mig. Eller...tom skärm..för att vara mer korrekt. Och den irriterar mig! Papper som inte är fyllda med ord, siffror eller bilder fyller för mig inte någon mer funktion än att vara användbara vid toalettbesök. Det är först när man har något på dem som dom kommer till liv! Så det får bli att kladda ner lite smått som jag funderat på.

Och så tänkte jag ta en av mina ”bucket-list” saker som jag avhandlat och gjort klart! Om jag orkar skriva ner den såklart. Vi får se lite längre ner helt enkelt.

Nu växlar vi ämne.

Idag fick jag tid till en Specialist läkare angående min önskan om att gå igenom en Gastric Bypass Operation. Så 1:a September ska jag iväg dit och göra första inledande ”kollen”. Blir ett kik på allmäntillståndet, kolla lungor och hjärta och lite sånt. Sedan ska denna läkaren skicka remissen vidare till det sjukhus han tycker mitt vårdbehov passar bäst in på. Anledningen är att de gör olika typer av operationer på olika typer av patienter på olika platser i Sverige.*suuuuuck!*

Men det tar tid. Tydligen är väntetiden lång så ifrån detta första läkarbesöket kan det ta 90 dagar tills ett beslut tagits och jag remietterats till ”rätt” Lasarett och därifrån ytterligare 90 innan åtgärden utförs. Allt inom ramen för ”Vårdgarantin”. Kommer aktivt pusha på i förhoppning om att det ska gå kvickare genom att söka operationen över hela Sverige, oavsett vilket län/sjukhus jag hamnar på (om de nu klarar just den sortens Operation som jag blir utvald till att genomgå?!!).
Jag vill helst genomgå något som heter ”Duodenal Switch”. En relativt ny sorts ingrepp som ger lite annorlunda resultat än en vanlig Gastric Bypass. Den är för det första lite mer ”radikal” i det att den förbikopplar mycket av tunntarmarna. Så man minskar alltså inte enbart på magsäckens storlek. Det ger en mer permanent viktnedgång som håller sig väl över deccenier medans de som genomgått en ”vanlig” Gastric Bypass i 30% av fallen återfår sin övervikt. Men det är iofs. Inte upp till mig helt och hållet, utan sådant får ju en Läkare bestämma som har erfarenhet.

Hoppas på att ha det överstökat innan Jul iallafall, det vore skönt. Bara att hålla tummarna och kämpa på tills dess. =)
Kommer väl återkomma med mer info. Allteftersom saker och ting framskrider.
Har inte någon förhoppning om att detta är en ”magisk lösning” på allting, men ett gott verktyg och hjälp på vägen. Sedan innefattar detta så mycket mer, b.la besök hos Dietister, Psykologer osv.

Men fått höra en del kritiska röster till att jag väljer detta.
Bland annat att jag kommer kosta Skattebetalarna pengar. Att feta människor är lata och bara borde skräpa sig och gå ner i vikt ändå. Osv.
Gör mig lite ledsen. Men bestämt mig för att jag ska försöka undvika att ens tänka på detta. Och tro mig, hade jag haft råd hade jag betalat den helt själv och haft den gjord på direkten!

Och nu växlar vi Ämne igen.

På en av lapparna i min 100 punkter långa ”Bucket List” (Hink lista) står det ”Flirta åt dig telefonummer till en helt okänd människa”.

Visst låter det tämligen alldagligt, rentav lite fånigt. För jag misstänker att merparten av Er under ett 1:a inledande möte med en människa lyckats få med er ett telefonummer hem.
Nu hör det till saken att jag aldrig gjort det? Så är det... Varken på Krogen eller i andra sammanhang. Har alltid lärt känna en person lite grand, genom någon annan eller i en social situation där flera befunnit sig, eller som så ofta nu händer i ”moderna tider”, via internet och nått forum eller liknande. Lite underligt kan tycka eftersom jag kan vara fruktansvärt framfusig i de flesta sammanhang? Iallafall...häromdagen hände det bara sig...

Det började med en kopp kaffe på en mack.
Och slutade med en kopp kaffe sittandes vid å-kanten.

Blev rättare sagt bjuden på en kopp kaffe på macken. Var där baraför att tanka, men när jag gick in för att betala stod kassörskan ensam och såg lätt utråkad ut bakom sin kassaapparat så jag började konversera lite grand. Jag hade ändå inte bråttom någonstans, för så mycket spännande händer inte i mitt liv under vardagarna.
Efter en fem minuters pratande med denna genomsöta trevliga tjej frågade hon rutinmässigt :
- Var det bra så?
Då jag full i fan replikerade :
- Du kan bjuda mig på en kopp kaffe och ditt telefonummer?

Jag fick båda sakerna, men bara om jag lovade att bjuda tillbaka? Vilket jag gjorde, redan samma dag under några trevliga timmars konversation sittandes vid Ätran. Så nu kan jag stryka det ifrån listan iallafall!

Så nummer 74 får jag försöka leta upp ibland alla andra papperslappar och lägga åt sidan nu.

Och nej, kommer inte möta på den tjejen något mer. Om någon nu undrade? Så himla trevlig visade sig hon nämligen inte vara.

/U