Skillnad...

Är det allt nu efter 46 kilo. 

Men underligaste är att jag inte märker det så himla mycket ändå på något vis. Fast jag märker det ändå. - Hängde ni med på den logiken?

Alltså, jag uppfattar ju mig fortfarande som jag och "har den kropp jag har" till vardags. Man liksom tänker inte så mycket på det överhuvudtaget. Men det är när man börjar tänka efter på detaljer som man märker det mer och mer.

Kläder får sys in, till och med kastas. Man kan köpa mindre storlekar i en "normal" affär (inte specialbeställa över nätet från speciella ställen). Enklare att knyta skosnören. Lättare att hoppa in och ur en Lastbil. Behöver inte ha sätet längst bak längre i bilen. Bältet räcker till mer än väl. Handduken räcker runt efter duschen. Osv osv. Finns mycket mer sådana småsaker att tillägga men det skulle bli alltför detaljerat och personligt och hamna under rubriken "Too Much Information".

Har nu hållt på i Exakt 4 månader.
46 kilo.
11,5 kg i månaden.
2,87 kg i veckan.
0,4 kg per dag.

Fast nu rasar det inte riktigt lika fort så "statistiken" är missvisande. Någonstans mellan 0.5-1 kg i veckan plockar det nu så saktelia. Har varit sjuk och hade då ett "ras" på 6 kg på bara 3 dagar men efter att ha återhämtat vätska till kroppen så var raset "bara" 2 kg på dessa två dagar. Ibland uppfattar jag det också som att kroppen "stannar upp och hämtar andan" för att sedan rasa ner ett kilo eller två bara på 48 timmar och sedan fortsätta "ticka nedåt" med ett hekto eller två om dagen i någon vecka. Och sedan står man still igen några dagar under en ny återhämtningsperiod.

Nu när man gått ner såpass så frågar många "-vad har du för mål?".
Tja, när jag började tappa vikt hade jag "mål" om att tappa -60 kg. Men nu?? Nja, Jag har nog inget?
Jag har en FÖRHOPPNING om att tappa 40-60 kg till. Men inte direkt som "mål som jag strävar efter med all vilja i världen".
Jag börjar tro att när min kropp är nöjd med sig själv så kommer den stanna upp på den vikten den vill ha.
Och oavsett om det är -20 eller -80 kilo till så styr den nog det där rätt bra själv (-80 skulle få mig att hamna under normal-BMI gränsen och jag skulle nog inte se riktigt klok ut då så de får jag hoppas att jag inte hamnar).

Jag fortsätter trycka i mig 1800-2300 kaloriernåntingungefär och 10-15gr kolhydrater om dagen och bara koncentrera mig på att "må gott". Det verkar vara bästa receptet.
Och framförallt. Inte stressa! Inte på något plan alls, varken mentalt eller kroppsligt. För då verkar mina kortisolnivåer fara upp i taket och viktnedgången stannar upp DIREKT i flera dagar.

Må Väl!
/Uffen