Att skaffa sig en "göra-roliga-saker-med-kompis"...

...kanske vore en idé. Jag flyttade några mil ifrån min gamla hemort förra vintern (fast där hade jag inte så många jag umgicks med ändå) vilket har gjort att man inte riktigt har någon att "hänga med" på lediga stunder såsom man hade förr. Inte heller blir det samma fart på aktiviteterna. Det är inte alltid så lätt att dra iväg med sig själv för att gå på ett trevligt Museum, hoppa in på en bio, sätta sig på ett fik och söla i sig kaffe i ett par timmar och allt annat som man nu kan tänka sig.

Kommer ni ihåg när man var riktigt liten? Så enkelt det var då att skaffa nya bekanta och få vänner. Räckte att Morsan puttade till en i ryggen åt lekplatsens håll så satt man efter tre minuter och byggde ett snyggt (?) sandslott ihop med nån helt okänd människa! Just nu såhär snart mitt i livet känns det lite svårare.
Lite kanske det beror på att man är lite äldre. Ja, inte för att jag har blivit otrevligare eller så..tvärtom?..men för att alla runtomkring en alltid har fullt upp med sina egna familjer och liv och inte riktigt tid att bygg sandslott längre.

På vissa sätt lever jag ett ganska sorglöst liv. Har ingen flickvän och inga barn. Det gör att jag just nu alltid kan göra precis hur och vad jag vill, en lyx som många runt 35-40 säkert skulle vilja ha! Men lyxen känns lite mindre "värd" när man inte kan dela den med andra människor.
Man är ju en social varelse som behöver andra hjärnor runtomkring sig för att trivas riktigt bra.
Visserligen har jag ju hunden men... Han brukar sällan delta speciellt aktivt i en konversation!
**Den dagen han börjar prata kommer jag därtill bli nödgad att byta underkläder ganska omgående**

Eftersom jag just nu studerar (låter lite kul att säga "studera" efter ett par årtiondens skolbänksfrånvaro) får jag lystmätet med prat tillfredsställt under veckodagarna och hjärnan matas med nya intryck, nya fakta och nya lärdomar. Men när helgerna kommer och de flesta andra planerar in roliga händelser så brukar det mest sluta med att man sitter själv och småkurar. Inget dumt det heller, trivs med min egen hjärna som sällskap (den är både vitsig, trevlig, intelligent (skryter lite) och mysig) men allting behöver vara i lagom balans.

Och så HAR jag lite svårt att ta mig för att göra saker på egen hand. Annars hade ni återfunnit mig som stammis på alla Göteborgs/Borås/Varbergs museum och caféer eller iväg på nån spontanpicnic till nått kul utflyktsmål. Men med allt större viktnedgång är jag alltmer aktiv! Man blir ju piggare, gladare och får lättare att hålla igång ju bättre man mår! Så ibland förvånar jag till och med mig själv med hur mycket man hinner med under en dag. Och en sådan positiv boll vill man gärna hålla i rullning så gott det går!

Så nu ska jag ta mig i kragen och försöka återskapa, bygga upp och se till att ta hand om, ett bra socialt umgänge. Frågan är var man ska börja (leta) nånstans? Bra förslag?? ICA? singel-sidor? Kanske någon förening som håller på med något intressant?

Önska mig lycka till.
Vem vet. Kanske är det just dig jag skulle kunna umgås med?

Nu ska jag bara ta och få ur tummen och lyfta bakdelen från soffan och ge mig ut i livet och hitta alla er trevliga männskor att umgås med!!... Ett hinder i taget... ;)

/Uffen  **Som med detta inlägg påminner omvärlden om att hans blogg handlar om mer än bara LCHF**